Om boken: år / MenciaMin barndom kan knappast kallas lycklig. Min far tillbringade all sin tid på jobbet och var kall och likgiltig. Min mamma var ljusstrålen i mitt liv. Men för tre år sedan dog hon. Relationen med min pappa blev bara värre. Jag befann mig ensam med min smärta och hittade ett utlopp i det enda jag hade kvar - i en motorcykel, cyklister och fart. Under loppen glömde jag min sorg, och så fort jag återvände till det normala livet värkte mitt krossade hjärta av förnyad kraft. Men en dag dök Horace upp i vårt gäng, och då kände jag mig levande igen... Horace Hockey var mitt liv, min dröm. Men när jag vaknade i sjukhussängen fanns det inget kvar. Jag klarade mig tack vare läkarna, men jag var tvungen att ge upp hockeyn. Min flickvän lämnade mig och jag hatade alla som försökte prata med mig. Aggression, som tidigare bara visat sig på isen, har nu blivit en del av mitt liv. Jag behövde hitta ett sätt att bli av med henne, så jag gick med i ett bikergäng. Det var här jag träffade Mencia. Hon gav mig medkänsla och stöd. Vad kan jag ge henne förutom ilska och smärta??